Klimatkrisen kräver mer än koldioxidminskning: Dags att återställa naturen!

13 september 2024 05:00

Satellitbild av jordklotet. Jordglob.
Foto: Scanpix
Code: 20360
Satellitbild av jordklotet. Jordglob. Foto: Scanpix Code: 20360Bild: SCANPIX

Klimatkrisen står inför en kritisk punkt. Medan mycket av fokus i klimatdebatten ligger på att minska koldioxidutsläppen, varnar experter för att detta ensidiga perspektiv kan leda oss mot katastrof. Colombias miljöminister påpekar inför höstens FN-möte om biologisk mångfald att vi också måste låta naturen återfå sin plats för att stabilisera klimatet.

Människan har under de senaste 10 000 åren systematiskt fördrivit naturen genom att exploatera och degradera stora delar av jordens yta. Intensivt jord- och skogsbruk, infrastruktur och bebyggelse fortsätter denna trend i en industriell skala som försvagar markstrukturen och hotar  biologisk mångfald. Detta påverkar vattenkretsloppet, vilket i sin tur rubbar klimatets balans.

År 2023 var det varmaste år som registrerats på jorden, och prognoserna pekar på att 2024 blir ännu varmare. Klimatdiskussionen kretsar mestadels kring koldioxidutsläpp, som utan tvekan är en viktig faktor. Dessa utsläpp bidrar till att förstärka växthuseffekten genom att hålla kvar mer värme nära jordens yta. Men vi behöver också förstå att mängden värme som avges från jordytan är en annan viktig del av ekvationen. Om vi kan minska den värmen kommer mindre värme att stängas inne. Att bara fokusera på att minska växthusgaser är som att försöka reglera temperaturen i ett hus enbart genom att justera isoleringen, utan att tänka på värmekällan.

Den australiensiska klimatforskaren Walter Jehne hävdar att extrema väderhändelser som bränder, torka, översvämningar och stormar, beror delvis på växthusgasutsläpp, men i ännu högre grad på avskogning och felaktig markanvändning. Han menar att äldre skogar med rik biologisk mångfald sällan drabbas av bränder. Dessa skogar är en nyckelkomponent i ett fungerande globalt och lokalt vattenkretslopp. En väl fungerande matjord, som innehåller en enorm mångfald av mikroorganismer, är avgörande för att binda vatten och ge näring åt växter. Trädens transpiration, där vatten omvandlas till vattenånga, hjälper till att kyla jordytan. Denna process bidrar också till molnbildning, som reflekterar bort solstrålning och återför kylande regn till marken. I områden där växterna frodas hålls marktemperaturen runt 20 grader, medan bar jord och belagda ytor kan nå upp till 60–70 grader eller mer. Vid kalhuggning av skog och plöjning av åkrar dör stora delar av den viktiga mykorrhizan, ett nätverk av svamptrådar som är avgörande för jordens hälsa. Monokulturer, bekämpningsmedel och konstgödsel förvärrar situationen ytterligare så att allt högre temperaturer avges från jordytan.

Forskare och debattörer världen över påpekar nu att det ”andra benet” i klimatdiskussionen – biologisk mångfald och markanvändning – har fallit i glömska. Under 1970-talet diskuterades dessa aspekter flitigt, men biologer och ekologer, som varnade för farorna med att försumma naturens roll i klimatet, har gradvis marginaliserats. Detta har lett till en klimatpolitik som nästan uteslutande fokuserar på koldioxidminskning. Men att bara satsa på koldioxidspåret kan leda till att vi missar möjligheten att relativt snabbt bromsa klimatförändringarna genom att återställa naturen.

Exempelvis innebär övergången till elbilar en enorm industriell omställning, som kräver mer gruvdrift, batteriproduktion och energiutvinning. Detta kan sannolikt minska koldioxidutsläppen något, men innebär också att vi tar ytterligare natur i anspråk, och därmed minskar naturens förmåga att kyla planeten.

Det är värt att fråga sig varför detta ”andra ben” i klimatdiskussionen har ignorerats. Kanske är det för att det inte ansågs förenligt med fortsatt ekonomisk tillväxt? Men om vi ska kunna ta oss ur den klimatkris vi befinner oss i, behöver vi återintegrera dessa perspektiv. Kan Sverige, med sina starka traditioner inom miljöarbete, leda vägen mot en mer holistisk klimatstrategi där biologisk mångfald och markanvändning får en central roll? Detta kan vara avgörande för framtidens klimatpolitik – både i Sverige och globalt.

Gunnar Brundin, miljö- och kvalitetsrevisor, rådgivare, hållbar utveckling, talesperson för Partiet Vändpunkt