Förstamajtal på Solsidan

Vi måste åtgärda utanförskapet. Det finns en grupp svenskar som allt mer förlorar kontakten med samhället, därför förstamajtalade Carl Schlyter i ett av dessa områden, Solsidan. Ett samhälle som ska lösa klimatkrisen tillräckligt snabbt måste minska klyftorna så alla känner sig trygga under omställningen, annars vågar folk och politiker inte fatta de beslut som krävs för att klara klimatkrisen. Alla vinner på minskande klyftor.

Talet hölls klockan 14:00 framför Solsidan station (Saltsjöbanan).

Talet i sin helhet

Det talade ordet gäller.

Hjärtligt välkomna! Solsidan har tydligen lagt solen åt sidan idag, men inuti oss skiner vi av glädje, det är första gången partiet Vändpunkt finns på en första maj! Fastän jag sysslat med politik är det första gången för mig att förstamajtala.

Man brukar kalla detta arbetarrörelsens stora dag och redan 1890 stod folk där och krävde åttatimmarsdag. Industrialiseringen hade ökat produktionen och människor kunde köpa mycket som tidigare generationer bara kunnat drömma om. Men det kom med ett pris. Människor slets ut och stressades av hårda arbetsvillkor. Såhär kunde det låta då;

8-timmarsdagen skulle sätta en damm för den fysiska och intellektuella urartning som nu hotar arbetsklassen som följd av dess omänskligt långa, i förtid utslitande, hälsoförstörande arbetstid.

8-timmarsdagen skulle ge arbetaren tid och krafter att ägna sig åt sin intellektuella och moraliska utveckling som fri människa och medborgare.

8-timmarsdagen skulle, allmänt genomförd, ha till omedelbar följd en förminskning av den reservarmé av arbetslösa som den nuvarande ekonomiska ordningen skapar.

Socialdemokraterna införde 8 timmarsdagen, bra gjort! Men de senaste 45 åren har arbetstiden legat kvar på 40-timmar i veckan. Arbetslinjen hålls för helig, många verkar tro att Moses elfte bud på stentavlan var 40-timmarsveckan.

För första gången upptar inte kampen för överlevnad vår tid och våra resurser. Men istället för att glädjas över utvecklingen, minska arbetstiden, låta de drömmar man hade 1890 om livslångt lärande, tid att återhämta sig, tid för demokratin och personlig utveckling och social utveckling ta plats så sätter EU och Riksdagen upp tillväxt som mål. Producera mera, och mera och mera. Med alla medel ska hjulen snurra fortare, banksystemet pumpas upp med så mycket skulder att vi aldrig kan betala dem, klyftorna växer men värst av allt är att vi struntar i planetens gränser.

Vi svenskar lever som om vi hade 4.5 jordklot. 1890 stod vi inför en framtid där människor brändes ut och stressades. Nu står vi inför utmaningen att hela vår planet bränns upp och alla livsuppehållande ekosystem stressas sönder.

1890 började folk organisera sig, människor som förut inte engagerat sig politiskt, trodde plötsligt att politiken och det egna engagemanget kunde i samarbete med tusentals andra ge resultat. Man skapade en vi-känsla istället för allas kamp mot alla. Mitt i alla hot byggde man upp en av tidernas starkaste politiska krafter och åstadkom förändring.

2019 bildade vi Vändpunkt för att ta oss an en ännu större utmaning, att minska stressen på våra ekosystem, att inte använda mer resurser än vad naturen kan hantera på ett säkert sätt, ja till och med något så stort som att rädda vårt klimat.

En del känner, vad kan jag göra, spelar det någon roll? Det är för svårt, det är försent, jag kan inte.

Så kan vi inte tänka!

Albert Einstein tänkte inte att relativitetsteorin var för svår, han gjorde det!

Patricia Bath tänkte inte att det var försent att hjälpa redan blinda, hon uppfann laser-ingrepp som kunde ge många synen åter.

Ada Lovelace sa inte jag kan inte, istället blev hon världens första dataprogrammerare.

Vi kan jobba på samma sätt, vi kan inte relativisera klimatproblemet, det ska bli lika självklart att sätta främst som att Einstein såg att E=mc2.

Vi kan inte blunda för att dagens ekonomiska system skapar klyftor som är blint för växande klassklyftor och planetens gränser, det ska bli lika självklart att åtgärda som för Bath att hjälpa sina patienter.

Lika självklart ska det vara att programmera om vårt ekonomiska system så att alla räknas som det var för Lovelace att programmera den första maskinen.

För att vi människor ska agera behövs insikt om att ett hot finns, att ett problem ska lösas samt att vi skapar ett mål att sträva mot. Det Greta gjort så bra är att få fler att inse att hotet finns, och är akut. Gång på gång har vi sett hur människor har kunnat samlas och agerat när insikten om ett akut hot finns. I stor skala hur USA kunde ställa om 60% av sin ekonomi till krigsekonomi på ett år när de blev angripna 1941. Precis så bör vi ställa om ekonomin, men inte för krig, utan för att bygga fred, med vår planets gränser.

I mindre skala finns ett exempel som kanske många minns, när en passagerare fastnat mellan perrong och tunnelbanetåg. Den personen och passagerarna kände sig nog maktlösa först, mot det tunga tågsystem som klämde fast människan. Men när folk organiserade sig, puttade alla åt samma håll, alla tillsammans så lyckades de rucka på det orubbliga. De lyckades tippa vagnen nog för att frigöra hen. Precis så bör vi tippa ekonomin i rätt riktning innan vi når en tipping point.

Vi har ett nödläge för klimatet, vi borde utlysa ett nödläge, så att hela samhället förstår hur allvarligt hotet är och samlas kring det, Eller hur?

Jag hörde inte! Eller hur?

För att förändra behövs också tydliga mål. USA bestämde sig för att en människa skulle till månen på tio år, en enorm utmaning. Men folket blev engagerat, man accepterade att stora resurser gick dit. Om människor kunde enas om ett mål att turista till en annan himlakropp borde vi kunna mobiliseras för att rädda vår egen.

När jag föddes ansågs homosexualitet som en sjukdom, men 1979 bestämde sig en grupp homosexuella att ta lagen bokstavligt och började massjukskriva sig, deras gemensamma mål att bli friskförklarade nåddes inom kort.

Slaveriet avskaffades i Storbritannien till stor del för att en till en början liten grupp satte upp ett mål om att det skulle avskaffas. De förlöjligades, slaveri var lika självklart och nödvändigt för ekonomin som folk anser att tillväxt är idag för att ekonomin ska fungera. Men med aktioner, skrifter, uppvaktning av parlament och opinionsbildare lyckades de till slut. Det är som kulturantropologen Margaret Mead sa ”En liten grupp tänkande individer kan förändra världen, faktum är att det är det enda som någonsin gjort det.”.

Så kanske är vi få här idag, men precis som Mead såg att en liten grupp människor kan göra skillnad så såg Viktor Hugo att ingenting är så mäktigt som en idé vars tid har kommit. Vår idé är att vår planet är värd att rädda och att när vi gör det ska fattig som rik, svart som vit, Solsidebo som Kalmarit känna sig trygg i omställningen. Ja, klimaträttvisa är grunden för lyckat miljöarbete. När människor känner sig trygga för dagen vågar man satsa på och samarbeta för morgondagen.

För morgondagen kommer, men vi kan avgöra hur den blir!

Det talas ofta om det ganska otrevliga ordet utanförskap, men man menar alltid de som har det tufft, de som har svårt att skaffa en rimlig inkomst, de som inte aktivt deltar i samhället.

Om jag beskriver ett område där stora delar av inkomsterna inte kommer från arbete, där normer och värderingar skiljer sig från övriga samhället. Där kvinnan sköter hemmet. Föreningar där kvinnor inte är välkomna. Där inkomsterna är så långt från medelinkomsttagaren att livsvillkoren skiljer sig från vanliga familjers.

Då ser kanske de flesta framför sig Rosengård, Rinkeby, Skäggetorp eller Vivalla. Men jag pratar om Solsidan eller Djursholm, där jag själv växte upp.

Vi känner till arbetslinjen, men här kommer Inkomsterna i allt högre grad från kapitalvinster snarare än arbete. Möjligen lever inte många här på bidrag, men gärna på avdrag!

Normer där resonemang som”Vad får jag för pengarna” eller att man står över lagen. Skatteflykten kostar Sverige över 40Mdr varje år. Precis som i en annan förort där man har problem med kriminella gäng så hatar den stora majoriteten ärligt folk att bli anklagade, men vi kan varken blunda för gängkriminalitet eller skatteflykt. Lite tragikomiskt blir det dock när S idag på Aftonbladet debatt vill fokusera på skatteflykt samtidigt som de av folkrörelser som arbetar mot skatteflykt har hamnat på svarta listan över regeringar som kraftfullast bekämpar EU:s regler mot skatteflykt.

I Solsidan finns många hushåll där kvinnan sköter hemmet, men det är inte frun i huset utan det är en kvinna från andra sidan stan, hon kallas RUT. Det finns föreningar där kvinnor ej är välkomna men är inte en radikal salafists källarmoské utan en herrklubb a la Frimurarna.

Inkomsten för den rikaste procenten har rusat iväg med 350% de senaste 20 åren medan de flesta andra fått nöja sig med en sjättedel så mycket i procent och mindre än en tiondel kronor och ören. Kampen för att ha rätt varumärken mm pressar folk till arbetstider eller beteenden de inte mår bra av, precis som samma kamp för andra varumärken kan pressa människor i en annan förort till att göra saker de ångrar.

Rik som fattig, Vi glömmer ofta att utanförskapet finns åt båda håll. Kom ihåg att i de allra flesta fall vill människor väl, men tvingas in i de normer som råder på företaget eller i förorten där man bor. Växande klyftor skadar människors möjlighet till välmående överallt, fattig som rik. Samhällen med stora klyftor fokuserar mer på kamp för tillvaron och konsumtion då betydelsen av status växer, sådana samhällen blir mindre effektiva rent miljömässigt, varje intjänad krona orsakar mer utsläpp än jämlika samhällen. Minskade klyftor är effektiv klimatpolitik.

Jag minns särskilt ett möte i Bryssel där jag var med där ett forum för etiska investerare skulle bildas. Allt var frid och fröjd och bara investeringarna skulle bli mer etiska skulle samhället bli bättre, men i pausen talade jag med två investeringschefer från två stora europeiska banker och jag frågade, men tror ni på detta? Kan ekonomi, skulder och produktion växa i all oändlighet? Dessutom finns det väl alltid någon som vill göra den oetiska investeringen. Till min stora förvåning sa båda direkt, NEJ. Vi fattar ju att systemet inte funkar, men vi kan inte säga det. Alla vet att det är ohållbart men det får man inte säga om man vill vara kvar.

Jag har träffat VD:ar som vill göra något bättre med företaget, men som känner sig tvingade av nästa kvartalsrapport att leverera siffror som skadar företaget, de anställda eller miljön på lång sikt.

Vi vet att lycka och välmående till stora delar är inbyggt i oss människor och när något förändras så vänjer vi oss snabbt, både vid negativa och positiva förändringar. Men vi påverkas också av olika saker på samhällsnivå. BNP, socialt skydd, korruption, generositet, pro-socialt beteende, d v s tillit och gemenskap och förväntat antal år vid god hälsa.

Alltför länge har politiken koncentrerat sig på att få tillväxten att växa, när att få tilliten att växa är viktigare. Egentligen borde vi alla njuta av tillvaron, i tusentals generationer har människan fört en kamp för tillvaron, där förmågan att producera för våra behov begränsat möjligheterna till ett drägligt liv. Vi är den första generationen som kan producera mer än vi någonsin kan behöva, nu är det för första gången jordens resurser och miljökonsekvenserna av att använda alla resurser som begränsar oss. Det var inte på grund av flintabrist stenåldern tog slut, det var inte på grund av brist på koppar som bronsåldern tog slut och det var inte järnbrist som avslutade järnåldern. Det var teknikutvecklingen, men nu har vi utvecklat tekniken så mycket att det är planetens gränser som sätter ekonomins gränser för första gången, men de gamla ideologierna orkar inte anpassa sig, de fortsätter att kämpa för ständig tillväxt, ständigt växande lånebubbla med ständigt växande klyftor som följd och utbrända människor på en utbränd planet, till ingen nytta.

BNP är mindre viktig för folks välmående än starkt socialt skydd, tillit och sammanhållning, generositet och antal år med god hälsa. Det är dags att byta fokus! Partiet Vändpunkt skapades mycket som en reaktion på januariavtalet. Där skatterna för rika sänks, arbetsskyddet sänks och landsbygden får stå med notan för samhällsutvecklingen utan att få något tillbaka.

För jakten på växande BNP handlar inte bara om koldioxid, när partier försöker vara miljövänliga satsar de på biobränslen, med förstörd biologisk mångfald som följd, 61% av våra skogar har kalhuggits de sista 60 åren. Det betyder utdikade våtmarker, det betyder att vår fina gammelskog i Ryssbergen här i Nacka exploateras för att finansiera den miljövänliga tunnelbanan. Faktum är att på global nivå finns ingen frikoppling als mellan tillväxt och användning av naturresurser de sista 50 åren. Vi i Partiet Vändpunkt vågar ifrågasätta det ekonomiska system som exploaterar människor och vår natur, vi nöjer oss inte med fler laddstolpar!

Vi behöver reglera bankerna så att samhället inte blir så beroende av tillväxt. Över 40 Miljarder skulle vi få till miljön och omsorgen om vi stoppade skatteflykten. Stoppa alla stöd till fossil infrastruktur, som t ex Flygplatsen i Sälen eller utbyggt Arlanda. Stoppa tillstånd till industriverksamheter som kräver fossila bränslen efter 2040, som t ex utbyggnaden av Preemraff i Lysekil och fossilgasterminalen i Göteborg. Hur kan man ha miljömål om nollutsläpp 2045 och sedan ge tillstånd till fossilberoenden som måste drivas efter 2045 för att bli lönsamma?

Avskaffa PPM, det enda som händer när alla tvingas spara i bankernas fonder är att vi säkert vet att 25% av pensionen till slut försvunnit i avgifter när vi väl får den. Gör som de statsanställdas pensionsfond i Kalifornien, investera pensionspengarna direkt i omställningen, det ger meningsfulla jobb, pengarna används till något vettigt och det ger stabil och långsiktig avkastning till pensionärerna, oss. Då får vi över 1000 miljarder till omställning de närmaste tio åren, vi skulle kunna nå våra klimatmål 2030, istället för 2045. Då skulle Sverige inte bara bli världsledande på att sätta upp mål, utan att genomföra dem också.

Faktum är att utsläppen inte minskat alls sedan kv3 2015. Vi håller på att grovt misslyckas. Därför gör regering rätt som höjer miljöskatterna men när folk som har lite pengar drabbas av dem, t ex på glesbygd får de mindre pengar, mindre resurser att byta till LED-lampa, isolera huset, snålare bil eller annat. Även den som vill göra något för miljön saknar förmåga att agera. Ofta ser människor sig som miljöhjältar, man kanske klimatkompenserar sin resa till Thailand, äter ekologiskt kött, köper ny elbil köper ekologisk bomull till sina kläder. Det är gott att göra det man kan, att skapa marknad för de nya bättre produkterna. Men faktum är att Fattigpensionären ofta lever , kanske ofrivilligt, det miljövänligaste livet. Man kör inte bil, man köper lite kött, man tar på sin höjd tåget till barnbarnen och nya kläder är sällsynt, det får bli second hand eller lagat. Men man får inget tillbaka för sin resurssnåla livsstil, tvärtom kanske en snedblick när man kostar på sig lite ”fulkött”.

I Vändpunkts Sverige räknas alla. Därför måste vi höja miljöskatterna kraftigt, men pengarna ska tillbaka till folket, med glesbygdsbonus. Då blir landsbygdsbon och fattigpensionären ofta vinnaren på reformen.Då får alla ekonomiska resurser att bidra till omställningen. Bor man i Solsidan kanske resan eller annat blir dyrare men det finns ofta pengar kvar att bidra till omställning ändå. Klyftorna och utsläppen minskar det gynnar alla! Faktum är att den senaste forskningen visar att vid inkomster på mer än 73.000/mån börjar lyckan avta, så låt oss hjälpa till självhjälp genom bättre fördelning.

Låt oss ta lyckoforskningen på allvar och satsa på det som gör samhället bättre, som tillit och pro-socialt beteende. Vi har med nyliberala reformer lärt oss att tänka att allt är ekonomi, allt är konkurrens. Jag ska välja rätt skola, skit i resten. Jag ska ha rätt pensionsfond, skit i resten och i framtiden. Jag ska välja rätt vård, skit i resten. Men det gör oss stressade och olyckliga.

Sedan kommer det ökända New Public Management, där allt ska detaljregleras. Chefer ska styra de som arbetar genom att mäta, väga, rapportera allt man gör. Lärare , sjuksköterskor och läkares arbetsglädje förstörs när systemet tvingar att sätta de centralt bestämda målen i centrum, inte patienten eller eleven. Sedan 2010 har antalet sjuksköterskor ökat med 2.3% medan antalet chefer och administratörer ökat med 35.9%,

Praktexemplet är Nya karolinska där det finns nästan en chef per sängplats för patienter. Fun fact jag anmälde nya karolinska till konkurrensverket för 8 år sedan, hade de stoppat de då hade vi haft många miljarder till vården nu. I grundskolan ägnar lärarna 34% av sin tid till undervisning. Låt de som är utbildade till något göra sitt jobb, sluta detaljstyra. Vi skulle kunna ha dubbelt så många lärartimmar utan att anställa en enda ny lärare om 68% av tiden gick till lärande. Partiet Vändpunkt vill ge verksamheterna verksamhetsansvaret åter! Partiet vändpunkt vill låta oss bli patienter , elever och medborgare igen, inte vara konkurrerande kunder. Vi vill satsa mer på samarbetskraft än konkurrenskraft inom vård skola omsorg. Då kan tillit och välmående öka.

Jag kan förstå att ett RUT-avdrag kan vara skönt i vardagsstressen, att låta en annan människa göra en del av jobbet hemma. Men om staten ska subventionera något så kanske det är viktigare att det är för det allmännas bästa? Pengarna skulle lika gärna användas till att subventionera kommuners köp av hemhjälp till gamla och sjuka, känns som mer samhällsviktigt än att hjälpa friska och unga.

Vi har också subventionerat tillräckligt många nya kök i Sverige, många byggföretag inser att det är mer lönsamt att bygga om ganska nya kök snarare än att bygga en ny skola eller renovera tågrälsen. Faktum är att ett nytt kök genererar 2500 kg koldioxidutsläpp, men bättre järnväg eller förnybar elproduktion, eller energibesparingar i folks hus kan minska utsläppen. Gör om ROT till ett klimatavdrag istället, samhället ska subventionera samhällsnyttiga förändringar inte nya kök.

Vi står inför gigantiska utmaningar. Vissa lösningar kan kännas lite besvärliga som minskat flygande och köttätande. Men i de allra flesta fall är åtgärder som hjälper klimatet också sådant som kan göra livet bättre. Låt oss sänka arbetstiden 1% kortad arbetstid ger 0.8% lägre utsläpp. Bara en av oss här kan vara rikaste, men om annat än arbete och konsumtion får ta mer tid i våra liv kan vi alla få uppskattning för det vi är bra på. Syltkokning, karatetränare, en god vän, alla är bra på något.

Minskar stressen på oss och planeten.

Alla räknas, fördela resurserna mer rättvist, det ska vara dyrt att förstöra planeten och den som idag lever knappt får det bättre med återbetalning av miljöskatterna, funkar det i Alaska och Kanada kan det fungera här.

Låt oss bli medborgare, elever, patienter, lärare, läkare igen låt oss ta tillbaka makten över våra liv. Låt oss uppskatta fler timmar med varandra i vård skola omsorg, inte fler räknade pinnar i detaljstyrningens tabeller.

Låt oss tro att vi kan förändra igen, låt oss dumpa tanken på att vi inget kan göra och pumpa banken på pengarna till förändring.

Låt oss sluta se missnöjes partier som problemet, låt oss stoppa det missnöje som göder dem.

Låt oss inte blunda för problemen, de är stora, men vår vilja och kraft till att förändra är större.

Kom ihåg 1890 stod en tapper skara människor på Gärdet med krav som många trodde var omöjliga, men de genomfördes, då för att rädda arbetarna från att bli utbrända.

Låt oss stå här tillsammans arbetare, arbetsgivare, Solsidebo som Rågsvedsbo och inse att vi alla tjänar på att ha ett gemensamt mål, att vi mår bättre av minskade klyftor så vi kan jobba ihop. Då kan vi fokusera på den verkliga fienden, det ekonomiska system som skapar klimatförändringen och artutrotningen och ställer människa mot människa. Då kan vi rädda inte bara arbetare från att bli utbrända utan även planeten.


Facebookevenemanget.