De senaste 20 åren har Sverige förändrats. Sverige har idag en lägre skatt för företag än vad nyliberalismens högborg USA har. Fackligt medlemskap har minskat drastiskt och vi ser framväxten av ett verkligt så kallat “prekariat”, d.v.s människor med så liten inkomst att de inte klarar vardagen. Ofta jobbar dessa människor inom den så kallade “gig-ekonomin”, eller som den borde kallas: Obetald jour med möjlighet till lön. Missar man ett samtal får man inte jobba.
Det kanske allvarligaste symtomet är lönegapet mellan en genomsnittlig lönearbetare och de som tjänar allra minst. Idag jobbar många visstid och vet inte när eller om de kommer att få en fast anställning som möjliggör att de kan planera sitt liv längre fram än någon vecka i taget. Rädslan för att få sparken skapar tystnadskulturer som gör att missförhållanden på arbetsplatser uppdagas och åtgärdas i lägre grad än tidigare och den sjunkande fackanslutningen gör att även när detta sker så saknas ordentliga verktyg för att åtgärda det.
Inom vård och omsorg, inom servicesektorn och på kontor jobbar många människor mer än vad människor borde arbeta – särskilt under coronapandemin. Resultatet blir sjukskrivningar och utbrändhet och andra på lång sikt mycket kostsamma fenomen. Samtidigt går många arbetslösa eller underanställda och känner att de inte får möjlighet att bidra i den utsträckning de hade önskat.
Sverige är i hög grad fortfarande ett land byggt på en idé om att arbete ska löna sig och att man ska göra sin plikt och kräva sin rätt. Framtiden kommer dock att kräva att denna idé omprövas och utvecklas utifrån de förutsättningar som råder på arbetsmarknaden idag. Automatisering, gigifiering, globalisering och lönedumpning är numera vanliga inslag.
Partiet Vändpunkt har i ljuset av detta tre konkreta förslag:
- Arbetssäljarens möjlighet att själv välja att arbeta deltid ska stärkas och en lag om sänkt heltidsnorm ska införas, innebärande en stegvis sänkt normalarbetstid. I ett samhälle där allt fler blir utbrända och fler går arbetslösa eller underanställda krävs en omfördelning av arbetstid så att den som jobbar för mycket kan få tid till sin familj eller sin hobby, och så att den som inte får jobba tillräckligt får pengar nog att klara sin försörjning eller köpa fotbollsskor till sina barn. Målet med livet kan inte vara att arbeta så mycket som möjligt, utan att leva så mycket som möjligt.
- Arbetssäljarens rätt till trygghet ska stärkas genom att allmän visstid ska avskaffas, inträdet i a-kassan ska underlättas och intyg om nedsatt arbetsförmåga ska endast kunna ifrågasättas av läkare. Den som jobbar måste veta att den får jobba även nästkommande månad, och den som jobbar måste veta att minsta lilla rubbning i Sveriges ekonomiska cykel inte leder till personlig katastrof genom konkurs på grund av ofrivillig arbetslöshet. Om en person är så sjuk att den inte kan arbeta ska den personen inte behöva arbeta. De enda som ska kunna göra den bedömningen är medicinskt utbildad personal, inte handläggare och andra utan medicinsk kompetens. Även den som inte arbetar heltid måste kunna leva ett drägligt liv. Allt annat är ovärdigt.
- Krav måste ställas på transnationella företag att erbjuda humana arbetsvillkor och respektera mänskliga rättigheter. Om ett företag kan erbjuda arbetssäljare i något annat land inhumana villkor och nästintill obefintlig ersättning kommer det företaget sannolikt inte att etablera sig i Sverige med vår starka arbetsrätt. Därför måste krav ställas på att företag verksamma i många länder måste ha en gemensam lägstanivå och inte tjäna pengar på andra människors misär. Företag är till för människor, inte tvärtom.
Vi tror att med dessa förslag kan svensk arbetsmarknad ta ett steg mot att bli den välfungerande och trygga plats som krävs för att ett land ska frodas. Låt 1 maj vara en startpunkt för en ny, tidsenlig arbetarrörelse där människors trygghet prioriteras framför vinster och avkastning.
Ellie Cijvat
Huvudsekreterare
Partiet Vändpunkt